So Fresh So clean 17 mars 2009

Ain’t nobody dope as me I’m dressed so fresh so clean
(So fresh and so clean clean)
Don’t you think I’m so sexy I’m dressed so fresh so clean
(So fresh and so clean clean)
Ain’t nobody dope as me I’m dressed so fresh so clean
(So fresh and so clean clean)
I love when you stare at me I’m dressed so fresh so clean
~*~*~

Min lägenhet är så himla fin just nu. Jag har inga kläder som ligger och slänger någonstans, min säng är nybäddad med rena lakan, jag har till och med dammsugit och våttorkat inte bara mitt rum utan även köket, badrummet och hallen. Allt luktar så kliniskt. Jag älskar verkligen doften av rengöringsmedel! Det allra bästa är doften av grönsåpa blandat med klorin <33 men det har jag tyvärr inte. Still, det är freaking jättefräscht här inne just nu. All koldioxid är utvädrad och jag är nyduschad och fin i mina allra bästa myskläder.

Nu har jag egentligen bara en jävla massa plugg framför mig och två tentor i morgon. *spyr* Jag lovar att jag ska plugga. Men jag tänkte att det skadar väl inte att se ett Desperate-avsnitt först? Det är nedladdat och klart om ”bara” 12 minuter, så om en timme lovar jag att sätta mig med matteböckerna! (A) Vi säger 17.30 okay? Jag struntar nog i salsan ikväll så jag har ju flera timmar extra… Sheet, nedladdningshastigheten dubblades precis till ~400kB/s. Wow, det händer inte ofta nuförtiden. En gång var jag uppe i ~1mB/s. En gång. Ugh, jag är för nördig.. Lalala..

Puss hej ses.

4000 minuter av Mujeres Desesperadas 24 januari 2009

På tal om desperata hemmafruar. Hehe… Alltså, tekniskt sett så är jag faktiskt en student, så titeln i det förra inlägget ljuger lite grann. Och hur egotrippad jag än är så inser jag att det kan blir lite trist att baara läsa om mig. Så alltså: På tal om desperata hemmafruar. Desperate Housewives firade 100 avsnitt i söndags, och det firades med ett specialavsnitt som visade hur ”bra” Mary-Alice’s död faktiskt hade varit för de övriga kvinnorna i serien. Efteråt fanns ett stort antal kommentarer och åsikter om avsnittet att läsa på IMDb.com. Det var ett åtrdrypande avsnitt. Jag har jättelätt för att gråta till filmer, musik, tv-serier och allt möjligt sorgligt, men den här gången… Det kändes så konstigt, det var liksom ”mjuka” tårar. Weird, I know :S

Som jag skrev tidigare så känner jag mig ofta som Susan. Av alla kvinnorna i DH så är hon mest desperat. Jag hatar Susan. Om jag fick välja vilken DH-karaktär jag fick vara så skulle jag välja Bree. Hon är så jävla perfekt att jag dör. Seriously, när jag blir äldre och har skaffat familj, så ska jag göra mitt bästa för att bli lite som henne. Även om jag måste spendera en livstid i köket för att göra ”den perfekta körsbärspajen” eller nåt ;P Och det skulle inte vara helt fel att ha några av Gabrielles, Edies och Lynettes egenskaper heller. Men varför blev jag precis som just Susan? Vad är positivt med henne? Hon är en hjälplös fjortis som är desperat av män. Hon kan verkligen inte klara sig själv och allt hon gör är korkat. Visst hon är söt, och i Lois och Clark så var Teri Hatcher underbar. Men Susan Mayer är en person som jag vill hata så otroligt mycket. Men det är ganska omöjligt för hon är så söt. <3 Och jag antar att jag ogillar henne eftersom jag är så lik henne. Omgz, betyder det att mitt öde är att skriva halvdåliga barnböcker och leva på micromat!? *dies*

Puss hej ses.

Desperat hemmafru. 24 januari 2009

Ugh, jag känner mig just nu precis som Susan i Desperate Housewives. Susans matlagningskunskaper går ungefär till hur man stoppar in en minipizza i micron och väljer rätt tillagningslängd. Jag vill tro att jag är lite bättre än så, men det är inte stort försprång jag har. Nu när jag har flyttat hemifrån kan man ju tycka att det är på tiden att jag lärde mig laga mat. Men det tycker tydligen inte han däruppe. Jag skulle göra lite pasta och ostsås i förrgår, och tänkte att det här blir jättelätt: tagliatelle är ju inga problem och såspulvret skulle bara blandas med vatten och mjölk. Tyvärr så hade jag några timmar innan druckit upp det enda mjölkpaketet som jag hade och jag orkade inte gå 50 meter till ICA. Som ”tur” var, så hade jag ett paket vaniljyoughurt i kylen och tänkte att det är väl ungefär samma sak. Haha, visserligen blev det inte helt förstört, men nästa gång ska jag försöka komma ihåg att det är ungefär hundra gånger mer fett i youghurt än i mjölk. Och vad gäller tagliatellen… Ja, jag kan säga såhär: om någon nånsin har undrat över ifall det är möjligt att bränna fast pasta i en kastrull och ändå få den såpass al dente att till och med italienaren nere på hörnet skulle gå i taket över hårdheten så har jag svaret. It’s very much possible.

 Puss hej ses.

***P.S. Maten gick faktiskt bra att äta, det var väldigt gott med tanke på att jag har lagat mat ungefär en gång tidigare. D.S. ***